Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bönder i Lillhärdal lägger ner

/

Efter Länsstyrelsens yttrande till Naturvårdsverket angående skyddsjaktansökan på varg överväger flera bönder i Lillhärdal att lägga ner sina verksamheter. De vågar inte längre låta djuren gå på fäbodbete vilket genererar merjobb och merkostnader.

– Den sista september tar jag mina djur på slakt, säger Christian Kellgren.

Annons

Flera bönder i Lillhärdal har tappat hoppet när det gäller att kunna driva sina verksamheter intill ett vargrevir.

– Det här är en ohållbar situation. Staten bedriver djurplågeri när de inte kan få bort vargen, säger Gunnar Landgren, som senast för tre veckor sedan blev av med en kviga.

Christian Kellgren sökte om skyddsjakt på den vargtik som rivit ett 30-tal får och en kalv i Lillhärdal under sommaren 2009. Han fick vänta 114 dagar på att få ett nej. Efter den senaste vargattacken har han på nytt ansökt om skyddsjakt på vargen.

Både Christian Kellgren och Gunnar Landgren anser också att när det gäller renägare går beslutsprocessen betydligt snabbare och att det är lättare för samebyar att få skyddsjakt på varg beviljat.

I Länsstyrelsens yttrande om skyddsjaktsansökan skriver Maano Aunapuu från Viltförvaltningsenheten att tills spillningar är analyserade kan Länsstyrelsen inte bedöma om angreppet på kalven är orsakad av en varg från Tandsjöreviret eller av någon annan varg.

Naturvårdsverket har ännu inte beslutat om skyddsjakt på denna varg.

– Vi avvaktar DNA-analysen innan vi fattar beslut. DNA-analysen kommer troligen till oss i slutet av veckan och vi kan då ta beslut i början av nästa vecka, säger Suzanne Kolare, informatör på Naturvårdsverket.

Under 2010 har det registrerats två skadeärenden. Vid ena registreringen hade fåren flytt hagen vid två tillfällen. Det andra ärendet besiktades 2010-07-24. En kalv på skogsbete hade angripits av varg och fick avlivas.

Länsstyrelsen bedömer, utifrån Viltskadecenters sammanställningar, att det inte går att eliminera risken för rovdjursskador helt och hållet, men att skadeförebyggande åtgärder kan minimera skaderisken avsevärt. I dagsläget gör Länsstyrelsen bedömningen att skyddsjakt efter varg i området inte är förenigt med gällande lagstiftning och rovdjurspolitik.

Enligt sammanställningar från Viltskadecenter kan det förväntas i ett genomsnittligt svenskt vargrevir med föryngring att det inträffar 0-3 angrepp på tamdjur (hägnade besättningar) och hundar per år. I ett genomsnittligt revir utan föryngring kan 0-2 angrepp förväntas per år, skriver Länsstyrelsen i yttrandet.

Länsstyrelsen kommer att fortsätta dialogen med tamdjursägare i området för att hitta möjliga lösningar för skadeförebyggande åtgärder, för vilka Länsstyrelsen även kan bevilja bidrag.

Men varken Gunnar Landgren eller Christian Kellgren kan acceptera att vargen får ta ett par kalvar/får per år.

– Den sista september tar jag mina djur på slakt oavsett vad vi får för svar. Mina utgifter överskrider mina intäkter. Svenska myndigheter slår undan benen på näringsidkare. Saker och ting har en gräns, säger Christian Kellgren.

Även Gunnar Landgren funderar på att lägga av med djurhållningen.

Per Persson i Lillhärdal fick en kalv riven i fjol. Trots detta har han haft djuren på fäbodvallen i sommar.

– Det är mycket mer tidskrävande, jag kollar till dem två gånger om dagen i stället för en gång, men det är nog bara en tidsfråga innan det händer något, säger han.

– Jag har investerat så mycket pengar i en ny ladugård och nya maskiner att jag måste fortsätta, säger han.

Han, liksom de andra bönderna, har tappat tilltron till Länsstyrelsen.

– Man blir deprimerad. Jag lämnade in skadeståndsansökan i januari, men har ännu inte hört något. Det blir så mycket merarbete efter ett vargangrepp. Korna kastar kalvarna och hela upplägget förändras, säger Per Persson.

Sandra Wåger

Carin Selldén

Annons
Annons
Annons