Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Försvarsforskare: "Vi ska inte bli odjur men vi måste skaffa lite klor"

+
Läs senare
/
  • Små gröna män dök upp på den ukrainska halvön Krim. Det var ryska soldater utan nationsbeteckningar på sina uniformer, men Ryssland förnekade hårdnackat all inblandning. Det var ett skolexempel på modern hybridkrigföring.
  • Det råder höst även i säkerhetspolitiken. Håkan Gunneriusson arbetar på Försvarshögskolan och forskar bland annat om den nya tidens hybridkrigföring.

Det råder en uppfattning om att en eventuell konflikt i dag skulle bestå av invasionsstyrkor och fronter. Men inget kunde vara mer fel. Håkan Gunneriusson arbetar på Försvarshögskolan och forskar om modern hybridkrigföring.

Den ukrainska halvön Krim vintern 2014. Efter en tid av politiska oroligheter i Ukraina dyker det upp soldater utan några emblem på sina uniformer. De får snabbt namnet "små gröna män" och för militära bedömare står det snabbt klart att det rör sig om ryska, reguljära förband.

Ytterst få skott avlossas, ett riggat val hålls och kort därefter utropar den ryska regimen Krim till en del av Ryssland. Sedan dess rasar också ett krig i Donbass i landets östra delar mellan regeringsarmén och ryskstödda separatister uppblandade med ryska reguljära förband.

Konflikten bestod till stora delar av den nya formen av hybridkrigföring, ett ämne som Håkan Gunneriusson i Östersund är expert på. Han är lektor i krigsvetenskap på Försvarshögskolan.

– Den dag det skulle komma fientlig trupp på territoriet, det är det absolut sista steget i konflikten, säger Håkan Gunneriusson. Vi är vana vid ett synsätt från kalla kriget att "när Sovjet kommer", då vidtar konflikten och man får se vem som vinner.

Ryssland har länge ansetts vara mästerliga på vad som har kallats Maskirovka, alltså en vilseledande form av agerande i konflikt. Den nuvarande ryske generalstabschefen Gerasimov står bakom något som har fått namnet "det kontaktlösa kriget", alltså ett krig där man får sin motståndare besegrad utan att drabba samman fullt ut på slagfältet.

– Vi har ju blivit överraskade av Rysslands agerande både på Krim, tidigare i Georgien och nu också i Syrien, säger Håkan Gunneriusson. Helt plötsligt så har de etablerat en flygbas i västra Syrien. Vi ska inte förvänta oss att vi vet vad som kommer hända härnäst.

På senare tid så har säkerhetssituationen försämrats i vår del av världen. Tyngdpunkten här ligger kring Östersjön, på vilken Ryssland har stora delar av sin export och import. Även länderna i Baltikum, som tidigare varit under rysk ockupation samt har stora delar ryskspråkig befolkning i vissa områden, känner av den ökade pressen från grannen i öster.

– Om det skulle bli en direkt förestående konflikt kommer det som vi har i Sverige att betraktas som resurser, säger Håkan Gunneriusson. Gotland är i det fallet en jätteresurs, stänger du av det så stänger du Östersjön.

– Man kan tycka att det är fantasier med en större väpnad konflikt i vår del av världen, säger Gunneriusson. Det kanske det är men man får tänka på att osannolika förlopp inträffat nyligen. När det realiseras är det självklart, innan dess är det konstigt.

Varför har väst så svårt att hantera den här formen av konflikt?

– Det är realpolitik, säger Håkan Gunneriusson. Det finns flera aspekter, dels måste vi titta på oss själva och också på Ryssland. Ryssland är stort militärt, de har atomvapen och väpnad reguljär trupp som är bra och stridstränade. Prislappen att agera är alltså hög. På vår egen sida lever vi i en globaliserad ideologi där väpnad konflikt ses som något förlegat och primitivt. Konflikter hos oss avgörs med att vi konkurrerar med importtariffer till EU. Lite föraktfullt kan man säga att det råder en uppfattning att de som talar i termer av väpnad konflikt inte förstått att världen gått vidare. Lever man i den världen så får man problem när det dyker upp en aktör som Ryssland. Vi väljer att titta bort, säger Håkan Gunneriusson.

Västerländska liberala demokratier har gått vidare från tanken att det kan uppstå en väpnad konflikt i vårt närområde. Relationerna med Ryssland är normal på vissa plan, som till exempel handel med gas, medan det på andra områden är mer konfliktfyllt. Att erkänna att möjligheten för stora konflikter återkommit skulle kräva stora förändringar i både synsätt och agerande.

– Det handlar inte bara om att öka försvarsbudgeten utan om att ändra vår syn på världen, säger Håkan Gunneriusson. Nietzsche sa att: "Om du ger dig ut för att döda ett odjur, se då till att du inte blir ett själv." Om vi ska bli mer lika Ryssland, det vill vi ju inte, vi vill ju vara ungefär som vi är. Men det innebär att vi kommer vara otroligt sårbara.

Är det ett pris vi får betala för att leva i en öppen demokrati?

– Definitivt, säger Håkan Gunneriusson. Demokratier har tidigare inte haft något problem med det. De har tidigare varit villiga att stå upp för demokrati, till exempel när Usa hjälpte Europa under andra världskriget. Det gör vi inte i dag. Det måste vi nog tänka lite på. Vi måste kanske bli lite mer odjur men inte transformeras helt och hållet till varulvar utan bara få lite klor.

De öppna samhällena möjliggör också angrepp på informationsarenan, ett krig som redan pågår för fullt. Kontroll över information och spridande av desinformation pågår hela tiden via sociala medier och även traditionella mediekanaler. Flera rapporter om användandet av personer som under falsk identitet agerar på internet för att stödja ett berättande som stöder den egna saken har förekommit de senaste åren.

– Förvaret mot det handlar främst om att ge människor en korrekt och mångfacetterad bild om vad som händer, säger Håkan Gunneriusson. Det rapporteras ju till exempel knappt någonting om vad som sker i Ukraina. Här har journalister ett stort ansvar. Om vi har politiker som inte vill se hur det ser ut och journalister som inte är så intresserade så kanske vi har ett samhälle som är ganska lätt att påverka, säger Håkan Gunneriusson.

Vad tror du om utvecklingen här i vår nära omvärld?

– Vi spelas just nu av Ryssland, säger Håkan Gunneriusson. Vi låtsas inte om det utan det är mest lite obehagligt. Vi ändras hela tiden, antingen aktivt genom våra egna beslut eller passivt genom att påverkas och modereras. Vårt samhälle kommer att ändras, frågan är bara vem som bestämmer. Man har pratat om "weaponization av culture", alltså att använda kultur som ett vapen. Nu talas även om "weaponization of migration", där migrationströmmarna används som ett mänskligt vapen. Vi ser ju den splittring som nu sker i Europa och där är Ryssland en stor faktor. De kan lätt skapa en flyktingkris i Ukraina som får den från Syrien att blekna.

Maktbalansen i världen just nu är stadd i stor förändring. Västländernas månghundraåriga dominans är bruten och andra aktörer som Kina och Indien har vuxit sig mäktiga.

– Ser man det i ett långt perspektiv så har väst tappat makten, säger Håkan Gunneriusson. Våra narrativ och system var kanske inte världens utan bara våra egna. Vad är det som säger att våra system är bäst? Det är slutet på västerländsk hegemoni vi upplever. En annan utveckling skulle kräva demokratier som är beredda att ta till vapen för principer och det finns det inte nu, säger Håkan Gunneriusson.

Annons
Annons
Annons