Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

"Ingen mans land", en dans med kvinnotema

+
Läs senare
/
  • Efter två månaders jobb hemma i Östersund är Maria Nilsson Waller framme vid premiären av
  • 9-åriga Sigrid Dahlqvist har en central roll i föreställningen. Här är hon omgiven av från vänster Anna Olofsson, Nozomi Matsuoka och Caroline Dahlqvist.
  • Magnus Vikberg är jazzmusiker medan Anna Cochrane och Erik Dahl sysslar mest med folkmusik. Men ingen av stilarna dominerar i musiken till

Den heter "Ingen mans land". Den skulle också kunna heta "Alla kvinnors land". Maria Nilsson Wallers dansföreställning är ett collage som handlar om kvinnor i olika åldrar, i olika tider, i olika kulturer.

I höstas fick Maria Nilsson Waller Östersunds kommuns kulturstipendium om 50 000 kronor till att koreografera och sätta upp en dansföreställning i Östersund. Nu är föreställningen klar och i dag är det premiär i Länskulturens svarta låda.

Premiären är en skolföreställning, men i morgon onsdag har allmänheten chans att se "Ingen mans land".

– Det blir två offentliga föreställningar och totalt sex skolföreställningar för ungdom på högstadiet och gymnasiet, berättar Maria Nilsson Waller under en kort paus i repetitionerna i Svarta lådan på måndagseftermiddagen.

Maria är född och uppvuxen i Östersund men är numera bosatt i Dublin, där hon är verksam som frilansande dansare och koreograf. Efter utbildning på Kungliga svenska balettskolan i Stockholm har hon också jobbat och vidareutbildat sig i Frankrike och Österrike.

– Det är nästan 10 år sedan jag lämnade Östersund men jag har alltid tänkt att jag vill tillbaka hem igen så småningom, berättar hon.

Arbetsmarknaden för dansare och koreografer i Östersund är inte mycket att hurra för, men tack vare stipendiet från kommunen har Maria i alla fall fått arbeta ett par månader på hemmaplan:

– 50 000 täcker knappast mer än mat och boende för alla som medverkar, så mycket bygger ändå på ideella insatser. Men tack vare att vi fått repetera i Wendlas dansstudio och att Estrad Norr lånar ut Svarta lådan och hjälper oss med ljud och ljus så går det, säger Maria.

Hon dansar själv i föreställningen tillsammans med vännerna Nozomi Matsuoka, Anna Olofsson och Caroline Dahlqvist samt Carolines 9-åriga dotter Sigrid Dahlqvist.

– Jag utgick från en vag idé om ett kvinnotema. Jag ville skildra kvinnor i olika åldrar och från olika kulturer. Det blev ett sorts kvinnocollage om vad som förenar och skiljer oss åt, säger Maria.

Flera olika skeden i ett kvinnoliv finns med i föreställningen; det handlar om att växa upp och bryta sig loss hemifrån, om förälskelse och graviditet men också om förtryck och övergrepp.

Maria berättar att titeln "Ingen mans land" kom till henne tidigt, och i början handlade den bara om att inga män var med i föreställningen.

– Men sedan började jag undersöka vad begreppet ingenmansland egentligen står för, och konstaterade att det bara finns två sådana områden, som ingen stat eller nation har kontroll över, på jorden i dag. Det ena är ett stycke öken söder om Egypten, det andra ett område på Antarktis. Så nu finns både öknen och Sydpolen med i föreställningen.

Musiken i "Ingen mans land" är skapad av två gamla kompisar till Maria, Magnus Wikberg och Anna Cochrane, samt Annas pojkvän Erik Dahl.

– Musiken har växt fram parallellt med dansen. Jag har videofilmat danssekvenser och skickat till Anna, Erik och Magnus, och så har det kommit musik tillbaka, säger Maria.

Hon tycker att det varit ett intressant sätt att jobba på, och att det lett till att musik och dans utgör två jämnstarka delar i föreställningen.

Först i förra veckan samlades hela ensemblen i Östersund för att börja repetera tillsammans.

– Visst hade det varit bra med lite mer gemensam tid, men det får gå det här med, avslutar Maria Nilsson Waller.

Annons
Annons
Annons