Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Hyllade Glasvegas tonar ned hajpen

+
Läs senare



"De starkaste känslorna, som alla kan relatera till" - så förklarar Glasvegas sin egen framgång. Bandet är den största hajpen i brittisk rock på den här sidan millennieskiftet. Samtidigt märkvärdigt ödmjuka.

Fem av fem i Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten, sex av sex i Svenska Dagbladet och tio av tio i Sonic. När Glasvegas självbetitlade debutalbum släpptes i Sverige öste skivtyckarna ut toppbetyg. Ändå är det ingenting mot hajpen de upplever på hemmaplan. På ett närmast generande sätt har brittiska journalister tävlat om att försök att definiera bandet. Med nattsvarta låtar om rasistiskt våld, frånvarande fäder och klassbunden utanförskap har Glasvegas kallats visionärer inom "reality-rock" och "the sound of blade Britain".
Förkroppsligar en generation

För kritikerna förkroppsligar de dagens unga Storbritannien. Själva tar de lätt på etiketterna.

-Vi är ett rockband. Tidningarna skriver vad de vill och det kan vi inte göra något åt, men vi har aldrig försökt att vara något annat än det vi är. James skriver låtar och vi gör vårt bästa för att sätta ljud på det han har i huvudet, säger trummisen Caroline McKay, med syftning på bandets låtskrivare James Allan.

När hon efter två inställda intervjuer äntligen finns tillgänglig sitter bandet i en buss på väg genom Rumänien. De har varit i Transsylvanien för att spela in låtar till sin kommande julskiva. I bakgrunden stojar resten av Glasvegas. Tydligen inte fullt så svartsynta som skivan ger vid handen, men oljudet beror inte på att bandet är i skojartagen.

-Vi sitter med var sin mobiltelefon och gör intervjuer allihop, skrattar Caroline McKay. Det har varit galet den sista tiden.
Upptäcktes av Alan McGee

Brittiska journalister började intressera sig för bandet på allvar när det kom fram att det var Alan McGee som hade "upptäckt" dem. Mannen som gav Primal Scream, Jesus and Mary Chain och Oasis skivkontrakt har en status i sitt hemland som saknar motstycke i Sverige. Men Alan McGee kan knappast ta åt sig äran för Glasvegas. Bandets fyra medlemmar har spelat musik tillsammans sedan 2000. Många av låtarna på skivan är flera år gamla. Det är en slump att skivutgivningen sammanfaller med en ekonomisk krasch och en intensiv brittisk debatt om knivvåld bland unga, som får James Allans texter att framstå som närmast profetiska.

-Men våld och sociala problem är inget nytt för oss. Problemen har funnits hela tiden, det var bara ingen som pratade om dem tidigare, säger Caroline McKay.

Hon talar om "Flowers and Football Tops". Den omtalade låten om 15-årige Kriss Donald som 2004 kidnappades, knivskars, och brändes till döds i det område i norra Glasgow där James Allan växte upp.

-Jag är inte någon avtrubbad person. Nackdelen med det är att jag är alldeles för känslig för det mänskliga. Vissa saker är så hjärtskärande att de stannar i mitt huvud utan att jag kan göra mig av med dem. Smärta, rädsla eller eufori - jag sätter mig med en gitarr och det rinner rakt ut ur min hjärna, sade sångaren om låten när han intervjuades av Guardian i augusti.
Det som förenar alla

Glasvegas har kallats det nya Oasis, men bandet visar ingenting som påminner om den kaxighet som utmärker bröderna Gallagher och kompani. De vill hellre tala om det allmänmänskliga, det som förenar alla människor. Skall man tro Caroline McKay är det där man hittar förklaringen till deras framgångar:

-Det James skriver om gäller oavsett klass eller bakgrund. Det handlar om mänskliga känslor, mänsklig bräcklighet. Alla har någon gång upplevt skuld, saknad eller sorg. Det är de starkaste känslorna som finns, jag tror att alla kan relatera till dem.
Annons
Annons
Annons