Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här behövs minst en sysslolös oljeprins

Annons
I Östersund drömmer vi om att ha ett hockeylag i Allsvenskan.
Vägen dit är lång.
Längre än jag kunnat föreställa mig.
ÖHC har i dag en budget på tre miljoner kronor.
Sundsvall hockey, ett riktigt lågbudetlag i Allsvenskan, omsätter 12 miljoner.
De stora lagen i Allsvenskan bollar med 30 miljoner kronor.
Att jag använder pengar för att tydliggöra skillnaden mellan att vara ett topplag i div 1 och att vara ett lag för Allsvenskan är ganska naturligt.
Utan pengar att satsa går det inte att knyta upp spelare av sådan kapacitet, frånsett något ideellt eller hemkärt undantag, att ett avancemang är möjligt.
Siffror från Sundsvall hockey:
Lönebudgeten för A-laget (den näst lägsta i Allsvenskan) ligger på 1, 8 miljoner kronor.
För spelarna innebär detta en snittlön -spannet är stort- på 80 000 kronor per säsong.
Sundsvalls resekostnad för 45 matcher i Allsvenskan landar på 1,5 miljoner.
Här ska det noteras att Sundsvall åker buss till alla sina bortamatcher medan de flesta av Sundsvalls konkurrenter tar flyget.
Rent förutsättningslöst åkte jag till Sundsvall för ett snack med föreningens sportansvarige Magnus Holmvall, en av sex anställda på föreningens kansli, för att ta reda på hur Sundsvall i skuggan av elitseriegrannen Timrå bedriver sin verksamhet, och hur de har råd att hålla sig med ett lag i Allsvenskan.
Vi kom in bland annat på:
Att Sundvall och Timrå i början av 1990-talet försökte med varianten att slå ihop föreningarna.
Att klubbens ungdomsverksamhet håller ställningarna. 400 aktiva finns i dag i föreningen.
Att cirka 30 ledare i klubben uppbär arvode. Från utlägg för telefon till vad som kan jämställas med lön.
Inte minst kom vi in på konkurrensen mellan Timrå och Sundsvall.
Utan att gå närmare in på just ÖHC:s situation och mål att nå Allsvenskan menade Holmvall:
- Ingen div 1-klubb i Norrland som inte redan har ekonomi för att klara en säsong i Allsvenskan kan ta steget upp.
Måste säga att jag närmast chockades över hur långt steget verkligen är mellan div 1 och Allsvenskan.
Bollen, eller snarare pucken, ligger absolut hos Svenska Ishockeyförbundet att gå in och agera.
Den traditionella plantskolan i svensk ishockey, de livskraftiga klubbarna i Norrland dör alla, sakta men säkert, sotdöden.
En återgång till färre div I-serier innebärande högre kvalitet, och en allsvenska återigen uppdelad i två halvor kan vara medicinen.
Ett scenario, även det driver kostnader, som blir tufft nog för små föreningar att ro iland ekonomiskt, men förhoppningsvis ändå inte omöjligt.
Att för en div I-klubb i dag nå den ekonomi som krävs för avancemang från en idrottsligt urvattnad div 1-serie förefaller vara en totalt ouppnåelig målsättning.
Eller kan vi tänka oss ÖHC från en säsong till en annan skutta upp från en omsättning på tre miljoner kronor till 12?
Kanske. Om klubben köps upp av en sysslolös arabisk oljeprins.
Å andra sidan har vi lag i dagens Allsvenska från städer som Mariestad, Nybro och Oskarshamn.
Knepigt.
Annons
Annons