Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Frida målar sig frisk från sin anorexi

+
Läs senare
/
  • Den 9 oktober 2012 förändrades Frida Myrstens liv totalt. Då vägde hon 32 kilo och hennes sjukdom anorexi hade blivit livshotande. Efter en lång sjukhusvistelse kantad av stor ångest och skrik hittade hon sitt sätt att lätta ångesten. Hon började måla. Tavlan i bakgrunden har hon inte målat.
  • Ångesten lättar om näsan blöder - den här tavlan beskriver hur Frida slår sig själv tills hon blöder näsblod.
  • Vad ska man med en fin kropp till om man inte har nåt huvud? Det är motivet på denna tavla

16-åriga Frida Myrsten från Ytterberg håller som bäst på att måla sig tillbaka till livet efter att ha drabbats av anorexi.

Att kultur i vården kan göra skillnad har det pratats mycket om.

Landstingsfullmäktige har också gett Folkhälsocentrum i uppdrag att genomföra ett pilotprojekt kring kultur på recept.

På torsdag inbjuder Assistanslotsen i Östersund till en vernissage där Frida i både ord och genom sina tavlor berättar om ångesten, om skriken och om sjukhusets lekterapi som blev den frizon hon behövde.

– Jag insåg att tavlorna blev som en tallrik för mig, där fick jag själv bestämma vilka färger det skulle vara eller om jag skulle lämna arket vitt, säger hon.

Frida Myrsten är en tjej som älskar att prata och vara social. Hon är rullstolsburen på grund av en cp-skada. Hon har också syntolkningssvårigheter/CVI.

Men i oktober blev hon allvarligt sjuk i anorexi.

– Jag tror själv att det började redan i årskurs 8, alltså för tre år sedan, säger hon. Jag skulle börja med en bättre livsstil. Först slutade jag äta godis, sedan hände något både omedvetet och medvetet. Jag hade sått ett frö som sedan blommade ut allt värre.

Hon berättar hur hon kunde dupera folk, hon åt mycket sallad, lite kött och lite kolhydrater. Ibland åt hon en hårdbrödmacka, men ofta låtsades hon att hon åt.

I årskurs 6 vägde hon 63 kilo. I oktober förra året visade vågen på 32 kilo.

– Jag gick på BUP under sommaren eftersom det blev allt värre. Men jag kan orden och vet vad de ville höra. Jag lurade dem. Jag såg till att äta så pass mycket att jag fick åka till Umeå där jag började på media- och estetprogrammet på gymnasiet.

Hon intalade sig att hon skulle klara detta, eftersom hon skulle bo i särskilt boende och äta i grupp.

I stället gick hon ner ytterligare två kilo på lika många veckor. Mamma Eivor kom till Umeå för att stötta sin dotter, de fick BUP-hjälp och hon gick på matträning. Trots att Frida satt länge vid matbordet vägrade hon äta.

Efter en månads kamp gick det inte längre, hon blev inlagd på sjukhuset i Östersund. Hon var nära att dö. Mamma Eivor blev sjukskriven för vård av barn med livshotande sjukdom.

– Samtidigt som jag skämdes för min kropp ville jag gå ner i vikt, men jag ville inte bli smalare, säger hon. I dag tycker jag att jag är snygg, jag har färgat håret och jag väger 43-44 kilo. Men jag har fortfarande viktfobi.

Hon berättar om ångesten, hur hon kan skrika 80 minuter efter varje måltid och om hur hon slår sig själv tills blodet rinner.

Räddningen blev storasyster Ebba, 21 år, som introducerade henne i målningen.

– Jag var på sjukhusets lekterapi både dag och natt, jag fick egen nyckel så jag kunde vara där efter att personalen gått hem. I målningar finns gestalter, mycket fokus finns på kroppar men mest beskriver de kanske känslor.

– Genom den här utställningen får jag berätta om målningen som en del i min bearbetning av min ångest. Jag vill upplysa och skrämma ungdomar, för vem vill vara med sin mamma 24 timmar om dygnet, säger hon med glimten i ögat.

Annons
Annons
Annons