Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Ett storslaget och innerligt framförande av ”Förklädd gud”

+
Läs senare
/
  • Under Orwar Erikssons ledning inledde en förstärkt Orkesterförening med tre vitt skilda musikaliska verk av Sibelius, Ravel och Mozart.Foto: Håkan Luthman

I ett fruktbart samarbete med utmärkt resultat satte Östersunds Orkesterförening och Rödökören på söndagskvällen gemensamt punkt för musiksäsongen i Rödöns kyrka. Det gjorde man med ett lika generöst som raffinerat program under två dirigenters ledning.

En absolut fullsatt kyrka fick uppleva en förnämlig vårkonsert med en orkester i högform, en väldrillad kör och två lysande sångsolister.

Under Orwar Erikssons ledning inledde en förstärkt Orkesterförening med tre vitt skilda musikaliska verk: Tre sånger med vårtema av Jean Sibelius, framförda av Johan Hallsten, Maurice Ravels klangrika och meditativt vackra Pavane samt Mozarts jublande glada Exsultate, jubilate – full av sprittande vårkänslor om man så vill. Lena Moén gjorde den mästerligt med sin underbart vackra sopranstämma. Tänk, vilken enastående tillgång denna högklassiga sångerska är i det jämtländska musiklivet!

Vad de flesta i den talrika publiken framför allt bespetsat sig på var nog framförandet av Lars-Erik Larssons ”Förklädd gud” och det blev också kvällens absoluta höjdpunkt. Under Elisabeth Claesson-Trångs ledning blev det till en närmast perfekt samverkan mellan kör, orkester och solister. Ett lika storslaget som innerligt framförande med fullödigt klingande orkester och en mycket vältrimmad Rödökör. Samt två ypperliga sångsolister, Lena Moén och Johan Hallsten.

Samarbetet mellan poeten Hjalmar Gullberg och kompositören Lars-Erik Larsson torde ha varit ett av de kreativt mest lyckosamma i nordisk lyrik-tonkonst. Larssons tonsättning av ”Förklädd gud” (ur diktsamlingen ”Kärlek i tjugonde seklet”, 1933) var bara ett i raden av många samarbeten, men kanske det allra mest lyckade och det som har kommit att framföras oftast.

Texten har ju sin utgångspunkt i ett motiv från antik mytologi om guden Apollon, men med tonsättningen tillkommen mitt under brinnande världskrig fick den en naturlig anspelning på samtida världshändelser, som ytterligare accentuerades av den extra inledningsstrof som Gullberg lade till.

Lars-Åke Wikström var en utmärkt recitatör av texten.

Det är en optimistisk och hoppfull flöjtton som slår an i inledningen till Larssons tonsättning. Kriget finns där i bakgrunden, men här – så kan man tolka det – kommer i flöjttonen ett fredsbud i samstämmighet med det humanistiska anslaget i Gullbergs diktsvit.

Det är en målande, berättande musik, som enkelt men övertygande gestaltar Gullbergs dikt. Och den är förtrollande vacker. Undra på att det är ett populärt verk!

En förnämlig vårkonsert blev det således i Rödöns kyrka, med imponerande insatser av både sångare och musiker.

Annons
Annons
Annons