Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett hjärta som bultar av flera lager

/

Annons

Inte precis något ljuvt och änglaaktigt men något sagolikt vilar över Sara Lövestams nya roman "Hjärta av jazz". Liksom i föregångaren "Tillbaka till henne" möts början och slutet i ett romanbygge som på sätt och vis är en utvidgning av ett projektarbete inom samhälle och natur, det som redan i andra kapitlet introduceras för den avgående högstadieklassen i Björkeskolan i Värmland. Läsaren tror sig först ha hamnat i en ungdomsbok om skolans kastväsen och maktspel innan intrigen öppnar sig mot något mycket större. Huvudpersonen Steffi är mobboffret, nörden, det illaluktande äcklet som gör sig onåbar i kraft av sitt inre liv och sina drömmar om en framtid inom musiken. Det finns en över- och underordning där två döende drottningar härskar oinskränkt i ett slott som snart ska rivas såväl i det fysiska klassrummet som på nätet. Horunge var ett etablerat skällsord för barn till ensamma mödrar på 40-talet och "Hej hora" är det stående tilltalet Steffi får i sin gästbok och som hon motarbetar genom att lyssna på Povel Ramel i sin mp3-spelare.

Det sagolika kommer in när Sara Lövestam låter jazzmusik strömma ut ur äldreboendets fönster och 90-åringen Alvar Svensson, som själv har spelat med Povel Ramel och många kända jazzmusiker på Nalen i Stockholm, stiger in i handlingen som Steffis bästis och huvudperson i det 40-tal där författaren trivs som fisken i vattnet. Alvar var sjutton när han från Värmland utvandrade till Stockholm, året var 1942, mörkläggning, krigshot, ransonering, fattigdom och sura hyrestanter. I jazzbasisten Alvars berättelser dominerar passionen för musik och jakten på den stora kärleken. Uttryck som "swingpjatten", "Nalensnajdaren", brylcreme i håret och jitterbuggen får nytt liv och Alvar blir ung igen när han tänker på Alice Babs, Charlie Norman och alla de andra. Minnen och årtal hoppar lite hit och dit, 40-talets låttexter blandas med Steffis improvisationer. Verkliga och fiktiva personer uppträder obesvärat sida vid sida liksom övergångarna mellan nutid och 40-tal sker smidigt. Sara Lövestam har kallat sig själv språknörd, perfekt för en författare, lärare och låtskrivare, alla yrken som hon själv praktiserar.

På ett plan är "Hjärta av jazz" med sin humoristiska dialog en lättsammare bok än den förra men det är bara på ytan. Under den bubblar de stora frågorna. Steffi som famlar efter sin identitet. Varför är Alvar ännu i hög ålder en levande människa som öppnar sitt hjärta för den plågade Steffi medan andra åldringar är stängda och förgrämda? På Stockholmståget får Steffi en låttext i huvudet och antecknar: Gumman är klar bara kortare stunder, man får ta de glimtar man får. Hon kan hålla en tanke i några sekunder, men en melodi i hundra. Steffi hör redan basgången och det är sista meningen.

Annons
Annons
Annons