Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Erik Persson

+
Läs senare

Erik Persson, Hede, har avlidit. Han sörjs närmast av familjekretsen med sönerna Per-Ola och Peder samt en stor vänkrets med många kändisar.

En kulturpersonlighet och märkesman har gått ur tiden, efterlämnande mängder av glada minnen från arrangemang som bar Erik Perssons personliga engagemang, påhittighet och komik. Han föddes i Långå 1925. N'Spel-Erek var en glädjespridare med sången, musiken och underhållningen som verktyg. Han hade sinne och förmåga att förstå att under vår stund på jorden behöver vi byta ut vardagen med sånt som roar oss. Han planterade och odlade underhållning och dans mitt ibland oss, var så goda och skörda. Han skapade ljusglimtar i tillvaron alltifrån den tid då han som tjugoåring var med och utvecklade midsommarfesterna i Långå Skans till enastående publiksuccéer på 1940- och 50-talen till den dag han blåste liv i parken i Hede och gjorde den till en folkpark som lockade. Dagens festivaler och yror må ursäkta, men det Erik och alla frivilliga krafter runt honom åstadkom står sig med hög kvalitet i den jämförelsen. Den mångtusenhövdade publiken tackar.

Han lockade fram de bästa prestationerna ur ledande artister, estradörer och underhållare, ur sångare och musikanter. Carola, Lill-Babs, Ann-Louise, Skifs, Ljusberg, Dizzi Tunes, Little Richard, Chuck Berry bland många. Han presenterade de mest eftertraktade örhängena live, mitt i hjärtat av Härjedalen och han motiverade dansbanden att skapa kontakt, närhet och leenden i dansstegen.

Hur kom det sig att han blev den han blev, underhållare, entreprenör och nöjespappa? Och vad var det som gjorde att han blev hembygden trogen, han hade onekligen anlag att ta hand om större scener. Kanske var det så att han fick med sig en extra uppsättning av gener för att vara fempus (glad och uppspelt) med unik förmåga att omsätta den egenskapen i konkret handling till glädje för de många, av ren omtanke. Kanske bidrog det melodiösa Långåmålet både med melodi och rytm: Åstäja, kvâñillróta, kreñelpälá, tjesmúsà, piñhârvà, höjtjèmmà, golåtn, sprútbôschjén, tjéchljônnä, lichlmâra, ä(h)tlúta, dánsbàna, ûnnsåa, tâlâtu(h)pp.

Povel Ramel ansåg att gammeldansen hämtade sin tonart från Härjedalens tallar. Antagligen instämde Erik i det. Sorlet, suset och skratten av människor som roar sig, återfann han i storgranskogen i Kvisslan i Långå, där Erik hade smultronstället för sitt otium, med vila och privatliv.

Ridån har gått ner. Ljudet av applåderna fortsätter.

Helge Jonsson, Långå

Annons
Annons
Annons