Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

En storyteller ställer ut

+
Läs senare
/
  • Andreas Poppelier skildrar gärna tillvarons tragikomiska och absurda sidor.
  • I skulpturen
  • Tavlan heter

Skulptur och måleri med humor och svärta. Det visar Andreas Poppelier i Ahlbergshallens första utställning 2011.

Han har inte mindre än sju utställningar inplanerade i år och nästa år; förutom den i Ahlbergshallen som öppnar på lördag är det separatutställningar i Haninge och Växsjö och grupputställningar i Malmö, Eskilstuna, Landskrona och Linköping. Har han konst så det räcker till alla?

– Nja, det börjar lite kärvt nu. Men å andra sidan är jag ganska produktiv, säger Andreas Poppelier, 38-årig konstnär från Malmö.

Han har anlänt med nattåget för några timmar sedan när vi möts, och med tanke på hur han beskriver resan ser han förvånansvärt pigg ut.

– Det var ett riktigt partytåg, en massa folk på väg på konferens i fjällen som höll igång hela natten. Jag fick väl sova en timme, säger han.

Nu står han i Ahlbergshallens övre rum, det med alla stora fönster, och funderar på hur han ska placera ut sina skulpturer.

– När jag såg bilder på lokalen bestämde jag mig direkt för att visa skulpturer här uppe och tavlor i de två nedre rummen. Tavlorna gör sig bättre där det inte är så mycket motljus.

Andreas Poppeliers skulpturer ger vid första anblicken intryck av att vara gjorda i till exempel gjutet brons. När man tittar närmare efter ser man att de består av något helt annat. Det kan vara trädgrenar, små hus från modelljärnvägar och gamla porslinsfigurer som satts samman med fogskum och fått en målad yta.

Han har dåligt tålamod och inget intresse av att hålla på och gjuta och greja, förklarar han. Hellre målar han så det ger en illusion av de klassiska, värdefulla materialen.

Han säger att det mestadels känns lätt och lekfullt att skulptera. Att måla är svårare och tar längre tid.

– Jag blir ofta arg när jag målar.

Han målar med akryl- och sprayfärg men lägger ner en del tid på att få det att se ut som olja. Tycker att olja är finare men känner sig än så längre för rastlös för att på allvar ge sig i kast med oljemåleriet. Men så småningom ska det bli:

– En vacker dag när jag hittar ro.

Andreas Poppelier vill vara en storyteller, en berättare. Varje verk har en historia att förmedla, och varje verk har en titel som är viktig.

– Precis som jag samlar på bilder samlar jag på ord. Från tidningar, filmer, låttexter. Ibland finns titeln där redan när jag böjar måla, ibland pusslar jag ihop det i efterhand.

Titeln är alltså en del av verket, men han vill inte att den ska fungera som en pekpinne för betraktaren. Snarare en ledtråd.

– Om man inte har en uttalat politisk agenda behöver man inte tala om för folk vad de ska tycka, säger han.

Att denne flitige utställare nu också visar sin konst i Östersund beror på att han förra året sökte Härkestipendiet, som bland annat omfattar en månads fritt boende och tillgång till verkstäderna på Härke Konstcentrum.

– Jag fick inte stipendiet men jag fick en utställning. Och nu är jag här och det känns jättebra. Det är första gången jag ställer ut i Norrland.

Annons
Annons
Annons