Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

En musikalisk mångsysslare med aptit på nya utmaningar

+
Läs senare
/

Bondpojken från Lorås som blev en av länets mesta musikprofiler skulle egentligen bli veterinär.

– Musiken överföll mig sent i livet, säger Orwar Eriksson.

Orkesterledare, kördirigent, fiol- och sångpedagog – Orwar Eriksson kan sätta många titlar på sitt visitkort. Han har verkat på många olika positioner inom länets musikliv genom åren, men i dag är han sin egen, en frilansare och dynamisk musikmotor som lägger sin entusiasm och energi på alla möjliga olika projekt som dyker upp.

Just nu jobbar han tillsammans med norska kolleger på att få loss pengar till ett interregprojekt, en nyskriven svensknorsk opera som bygger på en roman av Johan Falkberget.

– Vi räknar med premiär på Vinterfestspelen i Röros i mars 2012. Beslutet om det blir några EU-pengar kommer i december, säger han.

Han laddar också för intressant höstsäsong med Östersunds Orkesterförening, som han dirigerar. "Orkesterföreningen spelar Allan" är en av programpunkterna. Med Anders Hedén och Eva Marklund som sångsolister ska orkestern framföra musik av Allan Edwall och Allan Pettersson.

– Jag trivs med att göra många olika grejer, förklarar Orwar, som fram till sista året på gymnasiet i Strömsund inte hade ägnat sig åt mer musicerande än lite plinkande på gitarren.

Men musikaliteten fanns uppenbarligen där, och det fanns några nyckelpersoner som vi har att tacka för att Orwar bestämde sig för att satsa på den.

John Strandin, kantor och musiklärare, fick Orwar att börja sjunga i kör och upptäcka kyrkomusiken. Tonsättaren Sven-Erik Bäck kom till Strömsund och höll föredrag om en ny opera som han skrivit och Orwar blev helt tagen av operan som uttrycksmedel. En inte namngiven musiklärare som körde en snygg Chevrolet Impala spelade också en viss roll liksom Sven-Erik Olsson, kompis från Brunflo som berättade för Orwar om musiklinjen på Mellansels folkhögskola.

– Det stod och vägde där i trean. För säkerhets skull gjorde jag två specialarbeten, ett inlärningsförsök med infusionsdjur och maskar och ett arbete om Bach och Händel.

Bach och Händel var tydligen intressantare än maskarna, för i sista stund bestämde sig Orwar sig för att söka till Mellansel och åkte dit för en preparandkurs på sommarlovet.

– Fast det var mitt i slåttertiden och jag fick bara gå två veckor för sen måste jag hem och köra hö, berättar han.

För att kunna gå vidare till musiklärarklass måste man behärska både sång, piano och fiol, så när Orwar kom hem tog han fram den gamla familjefiolen som han spelat trumma på som liten.

– Jag var 19 år och då är det egentligen minst tio år för sent att börja spela fiol, men det gick på något vis.

Det gick såpass bra att han efter två års hårt arbete på Mellansel och ett år på klasslärarlinjen på Musikhögskolan kunde söka sig över till fiolpedagoglinjen.

– Men i slutet av den utbildningen pajade min näve – jag fick bara tokont och provade allt men det gick inte fortsätta. Så då gick jag över till sångpedagoglinjen i stället.

Sen utbildade han sig också i både kör- och orkesterdirigering innan han som 30-åring äntligen var klar 1980. Då gick flyttlasset till Skellefteå, en halvtidstjänst som dirigent för Orkesterföreningen och så småningom även lärarjobb på musikhögskolan i Piteå.

Efter fem år i Norra Västerbotten tog Orwar med sig skånefödda hustrun Eva och flyttade hem till Jämtland.

Han anställdes som körkonsulent av landstinget och tog över Orkesterföreningen efter Arnold Österlund. Jobbade sedan som lärare och studierektor på Birkas musiklinje ett tag innan han fick i uppgift att bygga upp Peterson-Bergerinstitutet.

2009 ströp landstinget pengatillförseln och i dag är föreningen Sommarhagens vänner det enda som återstår av den stolta satsningen på ett forsknings- och utvecklingsinstitut kring tonsättaren P-B och hans verk.

Orwar Eriksson går inte och grämer sig över det. Tvärtom. Nu står han fri att anta alla nya utmaningar som väntar i livet efter 60.

Annons
Annons
Annons