Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

En fängslande gobeläng med både ljusa och mörka inslag

+
Läs senare
/

Vem tror du att du är? Det är titeln på SVT:s släktforskningsserie, där kändisar får hjälp att söka sina rötter bakåt. Journalisten och författaren Birger Ekerlid tror inte bara utan efter eget metodiskt forskningsarbete, vet han mycket om sitt ursprung och sina förfäders liv.

Den mörka och tunga sannsagan om Stor-Nila och Lill-Docka ”Fattiga som de voro” har fått sin fortsättning i ”Separatorn”. Det var den apparaten som med ett plingande ljud väckte mig och min syster på söndagsmorgonen, dagen då mjölkbilen uteblev, och förebådade något så underbart som pannkakor med sylt och vispgrädde till frukost. I boken står separatorn som symbol för moderniteten, den blev ett kortvarigt men betydelsefullt utvecklingssteg, och omramar den dokumentära romanens berättelser som i tid förflyttar sig mellan 1910 och 1929.

‑Östersund för 100 år sedan känns som en livligare och roligare stad än dagens. Nu glider vi förbi varandra i plåtlådor, irrar omkring för att hitta en ledig ruta och har vi tur möter vi en bekant på gågatan.

Hur ska det nu så öde Stortorget bli en mötesplats, så där myllrande, livfull och sjudande av framtidstro som Birger Ekerlid beskriver gamla Östersund, med cirkus, tivoli, marknad, all slags torghandel och kälkåkning på Nytorget, även kallat Skojarbacken?

Säkert ingen idyll, den tiden hade många problem och konflikter och det gällde att vara född i rätt familj av rätt kön för att kunna räkna med en bra framtid.

‑Ett sådant guldläge hade en av bokens huvudpersoner, Filip, andre sonen till E.M. Odén, innehavare av delikatess- och fruktaffären Storgatan 46 och pamp i en frikyrkoförsamling. Filip var utsedd att kostas på och i maj 1910 blev han student tillsammans med ett antal namngivna manliga kamrater – trots en viss dragning till ohälsosamt festande och ständiga bråk om politik och religion med fadern.

Mor Alida medlar och slätar över och nu ska sonen till Uppsala och bli läkare, så ser föräldrarnas plan ut.

I samma veva agiterar Kata Dahlström ”som i trans” under fem timmar för rösträtt och mot korruption, rovdrift och överhet i Godtemplarhuset. Här citerar författaren lokaltidningarna som avfärdar fruntimret med ytterst kortfattade referat. Humorfritt, svada och brist på vederhäftighet blir ÖP:s dom.

Bröderna Odén står på var sin sida och storebror Erik försvarar det bestående: ”Tur att inte far hörde detta!”

 

Långt därifrån mellan fjällen i väglöst land sitter samma vår en elvaårig lappflicka och bläddrar i Åhlén & Holms frestande katalog. Det är Nora, hon som senare i berättelsen ska bli Filips maka och mor till hans barn. Hennes uppgift är nu egentligen att förströ ”aajja” sin farfar en stund och hindra honom att gå in glömska och tankeförvirring.

Nybyggarlappen Jonas Nilsson Njajta är brorson till Stor-Nila, omtalad i den förra boken som den siste nåjden men också för dråp och fängelsedomar, vilket ledde till förlust av renhjorden och ett omänskligt hårt liv i utstötthet och förnedring.

Så väver författaren trådarna samman till en gobeläng, där tiden är varpen och för inslagen, omväxlande ljusa och mörka av olika färg och kvalitet, står naturen, staden och människornas växlande liv och öden. Ett inslag av förunderlig lyskraft och hållfasthet är kärleken mellan Lill-Docka och Stor-Nila, centralgestalterna i ”Fattiga som de voro” och starkt närvarande i efterföljande generationers muntliga tradition.

 

Första kapitlet innehåller en gåta.  Vem är den främmande bussresenären, trött, full, bakfull och ”blakk”, som en höstkväll 1929 går av i Risbäck och förgäves söker nattkvarter?

Svaret kommer först i slutet av boken, där också författarens släktband till de båda huvudpersonerna avslöjas.

Balansen mellan det handfast dokumentära och fiktiva är skickligt hanterad och för läsaren framstår boken i första hand som en stark och fängslande berättelse. Gamla fotografier, kartor, personregister och ordförklaringar backar upp det dokumentära perspektivet. Men vad betyder ”trusserar”?

Annons
Annons
Annons