Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En bok om fattigdom, styrka och människovärde

/

Har man rätt till ett människovärde även om man är fattig? Den frågan hamnar i blickpunkten i Inger Henricsons roman Stannfåglarna.

Annons

Historien utspelar sig i trakterna kring Hoting och är tagen direkt ur verkligheten. Den beskriver det hårda livet för nybyggarna Kristina och Johan och deras många barn. Först åtta år efter ansökan får de äntligen tillstånd att anlägga kronotorpet Klippsta. Fram till dess har Kristina och barnen två gånger fått utstå att fjärdingsmannen jagat ut dem på bar backe, och med köpta hantlangares hjälp rivit ned deras enkla stuga och förstört deras få ägodelar, liksom den mat de under stor möda har samlat in för vintern. Johan får tillbringa en plågsam tid i fängelse för sitt brott att ha uppfört ett hus utan att ha tillstånd.

Boken omfattar första halvan av 1900-talet och handlar om Inger Henricsons farmor och farfar. De kom båda från fattiga förhållanden. Kristina och hennes syskon såldes på fattigauktion sedan modern blivit änka och inte klarat av att försörja sig och sina fem barn. Några av barnen fick det sedan mycket svårt hos de bönder som, mot minsta ersättning från socknen, lovat ta hand om dem. Kristina kan inte låta bli att fundera på allt hennes mor hade kunnat uträtta om hon i stället fått pengarna.

Johans far och mor lurades av skrupelfria "baggbölare" och miste allt de ägde. Familjen fick sedan bo i en jordkula under flera år.

Av bättre bemedlade betraktas de med förakt och får utstå många okvädningar. De får också utstå många prövningar, i form av olyckor, sjukdom och död. Trots alla umbäranden håller familjerna ihop och finner bland andra fattiga människor en stark vänskap, vilket genomsyrar hela boken och ger en ljus ton mot den mörka bottnen. Så hjälper vännerna Johan att bygga upp huset, varje gång myndigheterna rivit det.

Johan är stursk och vägrar att betrakta sig själv och sin familj som sämre bara för att de är fattiga. Kristina är mera kuvad, men växer i insikten att fjärdingsmannen, prästen och andra myndighetspersoner skulle stå sig slätt om inte det fanns fattigfolk som utförde deras order. Så lockas de av socialismen och kooperationen som börjar växa fram.

Inger Henricson har gett personerna liv och en trovärdig dialog. Hon har också lyckats förmedla tidens synsätt och stora omvärldshändelser på ett levande sätt, och blir en röst för många. Fastän det bara är hundra år sedan fanns det otaliga fattiga familjer i norrlands inland som levde under liknande förhållanden. Att skildringen nu tilldrar sig i närområdet gör den förstås ännu mera intressant.

Annons
Annons
Annons