Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Cool jazzstart på kulturvecka

+
Läs senare
/
  • Saxofonisten Markus Ernehed bjöd tillsammans med basisten Lars Ericsson och Magnus Vikberg på trummor publiken i Odensalakyrkan på härliga toner på måndagseftermiddagen.

Kulturveckan i Odensalakyrkan firar i år fem år och invigdes på nationaldagens kväll med Markus Ernehed trio. Trion bestod av Markus själv på tenorsaxofon och klarinett, Lars Ericsson på bas och Magnus Vikberg på trummor.

De hade själva rubricerat kvällen som en stillsam sådan och det får vi hålla med om, mjukjazz åt det mer traditionella hållet. Heder och eloge åt dessa tre som lyckades hålla volymen på en angenäm nivå hela konserten trots det lätt överakustiska rummet. För den här sortens musik så fungerade rummet ändå rätt bra, men visst hade det varit gott om akustiken pallat några nummer där de fått spela ut lite mer, det hade konserten behövd för att få lite mer stuns.

Jag gillade verkligen Markus klang i tenorsaxofonen. Mjuk, fyllig och väldigt behaglig att lyssna till. Det var inte svårt att höra att en av hans favoriter är den sedan länge bortgångne Lasse Gullin vars saxofonspel gått till historien. Vad jag däremot skulle önskat är att fraserna hade varit lite mer sammanhållna, ofta tyckte jag de blev lite väl korta och att det gjorde att en del av drivet i låtarna gick förlorat och hans härliga klang skulle bättre kommit till sin rätt om fraserna varit längre. Och om jag nu ska vara kinkig så behövs nog ett par ytterligare övningstimmar på klarinetten innan den till fullo kan bidra till programläggningen.

Programmet var en fin blandning av material från giganter som Miles Davis och Lasse Gullin och från Markus och Magnus i gruppen. Markus mellansnack var också så där avspänt trevliga och personliga som bidrar till en behaglig stämning i publiken.

Härligt var det med Magnus trumkomp, hans spel var stabilt som vanligt och sådär försynt påhittigt som gör det intressant att lyssna till. Lars bjöd också på ett som vanligt tryggt basspel, och vi fick oss flera fina solon till livs som kändes mycket sammanhållna och idérika.

En av mina favoriter denna kväll blev den klassiska balladen "You don't know what love is", där vi fick höra fint spel från Lasse på gitarr och Markus på tenoren. Riktigt skön blev också ett avslutande mini medley med låtarna "Summertime" och "Autum leaves". Snygg start av Lars och "Summertime" hade ett sympatiskt driv, jag gillade också rumba-influenserna i "Autum leaves".

Annons
Annons
Annons