Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Carl Larsson blottläggs i ny konstnärsbiografi

+
Läs senare
/
  • Carl Larsson.
  • Vid Loing från 1887 räknas som Carl Larssons mest impressionistiska mästerverk och såldes 2003 för 6,6 miljoner kronor. Livet igenom oroade han sig för pengar men efterlämnade när han avled 1919 16 miljoner kronor i dagens penningvärde.

Det lyckliga familjelivets skildrare. Barnporträttens mästare. De lantliga idyllernas målare. Sundbornsakvarellernas ojämförlige konstnär. Själv en lycklig familjefar, glad umgängesbroder och utomordentligt framgångsrik konstnär.

Det är väl så de flesta har sett och velat se på Carl Larsson och hans konstnärskap. Men bland annat genom hans självbiografi ”Jag”, utgiven 12 år efter konstnärens död och två år efter hustrun Karins död, vet vi att bilden av den lycklige, harmoniske familjefadern och konstnären Carl Larsson inte var riktigt sann. Det fanns i hans liv och karaktär mycket mörka och depressiva drag.

När den tidigare bokförläggaren Per I. Gedin gett sig i kast med en biografi om det svenska målargeniet Carl Larsson, har han framför allt velat ge en bild av den mycket komplicerade personlighet som Carl Larsson var, med våldsamma svängningar mellan närmast manisk kraftfullhet och depressiv uppgivenhet.

Per I. Gedin, som tidigare skrivit prisbelönade biografier om Karl-Otto Bonnier och Verner von Heidenstam och är väl förtrogen med den epok i svenskt kulturliv, som sammanfaller med höjdpunkten i Carl Larssons konstnärskap, skriver i inledningen till sin biografi, att det på grund av dessa svängningar varit extremt svårt att fånga Carl Larssons personlighet.

Tidigare levnadstecknare som Georg Nordensvan, vilken redan året efter Carl Larssons död gav ut den första biografin om honom, undvek taktfullt alltför närgången granskning av kanske mindre tilltalande karaktärsdrag.

Men med hjälp av de tusentals brev från och till Carl Larsson, som finns bevarade i Uppsala universitetsbibliotek har Gedin lyckats ge en långt mer detaljerad och därmed också intressantare bild av den komplicerade, osäkra och ständigt sökande person som Carl Larsson var. Den bilden verifieras ju också på sätt och vis i Carl Larssons egen självbiografi ”Jag”, som familjen i det längsta ville förhindra publicering av.

Osäkerheten bär Carl Larsson med sig alltifrån sin tidigaste barndom, präglad som han blev av föräldrarnas nedåtgående klassresa och faderns alkoholism. ”Jag var ett stackars litet tillhutat kräk, ful och ansågs dum, illa tåld både i hemmet och annorstädes, just vad man kallar stukad”, skriver Carl Larsson själv i sin självbiografi. Han hatar och ser ner på sin far som en ondsint och förfallen människa. Men många mycket tillgivna brev till båda föräldrarna under årens lopp motsäger framför allt bilden av fadern, som han på ålderns höst tar till sig och ömt vårdar som en slags patriark och konstnärsmodell i den barnrika familjen.

På samma sätt skiftar Carl Larssons inställning till och uppfattning av uppdragsgivare, konstnärsvänner, sociala relationer över huvud taget och politiska, samhälleliga förhållanden. Det är viktigt för honom att lyckas som konstnär, men det är lika viktigt att bli socialt accepterad. Och för det tycks han ständigt vara beredd på att göra eftergifter, smickra makthavare och som en kameleont skifta färg.

Han är rastlös såväl när det gäller studier i Principskolan, senare Akademien och det första arbetet som illustratör och skämttecknare som i sällskapslivet, där han blir en eftersökt umgängesvän. Redan som 18-årig konstelev tjänar han en dubbel industriarbetarlön som ”flygande bildreporter”, och han är en mycket skicklig reportagetecknare.

Den ständiga jakten på pengar får en att tänka på August Strindberg, som hade samma bekymmer för uppehället. Carl Larsson skriver fjäskande, smickrande brev till förläggare, mecenater, konsthandlare, prisdomare och ber om förskott, stöd och goda vitsord. Han är oavbrutet på bettet och självskrytet står periodvis som spön i backen. De citerade breven ger delvis bilden av en hänsynslös egoist och uppåtsträvare, en intrigant person, som vet att smickra där så behövs och baktala där han finner det lämpligast. Hans drivkrafter tycks vara pengar och rastlöshet.

Penningbekymren tycks följa Carl Larsson livet ut, men när han dör 1919, 66 år gammal, efterlämnar han i dagens penningvärde 16 miljoner kr och hans arvingar ska komma att reda sig gott på de ständigt stegrade priser som hans konst betingar.

Per I. Gedin redogör som tidigare biografer för Larssons inspirerande Parisresor, hans framgångar som bokillustratör, relationen till konstnärsmecenaten Pontus Fürstenberg och vistelsen i Grez-sur-Loing, som inte bara ska låta honom möta August Strindberg, utan framför allt den unga konststuderanden Karin Bergöö.

Strindberg blir till en början föremål för Carl Larssons uppriktiga beundran och de båda utvecklar en nära vänskap, som dock så småningom ska övergå i ren fiendskap sedan Strindberg i ”En ny blå bok” gjort en fruktansvärd nidskildring av Larsson.

Karin Bergöö däremot blir Carl Larssons stora kärlek i ett livslångt äktenskap och en inspirerande medarbetare i konst och heminredning. Gemensamt skapar de hemmet i Sundborn, där Carl Larsson ska måla de svenska familjeidyller, som blir till sju böcker och gör honom internationellt känd.

Men det är som Sveriges store muralmålare Carl Larsson själv vill gå till eftervärlden och där satsar han all sin energi och prestige, men möter större motstånd än han tänkt sig. Han svänger också vid den här tiden från sin ungdoms radikalism till en djupt konservativ övertygelse, där Gud, Konungen och Militärmakten blir till nya grundvalar i hans liv. Det fjärmar honom naturligtvis ännu mer från de forna vännerna bland ”opponenterna” och ”Pariserpojkarna” och resulterar i bitterhet och återkommande depressioner.

Carl Larsson bar hela livet med sig en inre svärta. Men inte ens alla i den närmaste familjen kände till att det fanns ett svart stråk i hans personlighet, skriver Per I. Gedin i sin intressanta biografi som på ett medkännande sätt nyanserar bilden av det svenska konstnärsgeniet.

Annons
Annons
Annons