Annons

Veckans by – Björkvattnet

Varje helg under sommaren gör Länstidningen ett reportage om veckans by. Vi besöker en ort i länet och presenterar den i text och bild. Den här gången har vi besökt Björkvattnet, byn vid Portfjällets fot där banden till Norge är nästan lika starka som de till Sverige.

Drygt två mil från Gäddede och alldeles intill den norska gränsen ligger Björkvattnet. Byn har en lång tradition av att ta emot besökare från både när och fjärran. Så sent som för några decennier sedan fanns det stugor ämnade för uthyrning på i stort sett varje gård i byn.

När Ardis Lindman och hennes man Sune i början på 1970-talet köpte Björkvattnets gamla skola öppnade det för en möjlighet att föra vidare det turistiska arvet. I dag driver de ett vandrarhem i lokalerna.

– Jag har många gånger förundrats och imponerats över hur duktiga tidigare generationers bybor var på att ta emot besökare. Många bar på kunskaper som man aldrig någonsin kan utbilda sig till, jag är väldigt glad över att jag fått träffa dem och uppleva deras öppenhet och generositet, säger hon.

Om dåtidens turister nöjde sig med att fiska och vandra ställer dagens turister helt andra krav.

– Vi lever i en stressad tid där folk sitter fast i ekorrhjulet, är vana vid ständigt nya intryck och dygnet runt-service. Det händer ganska ofta att de som kommer hit blir oroliga över att det inte finns något att göra, berättar Ardis.

– Men jag tror att folk behöver tystnaden och det är vad vi säljer in. Efter två dagar här brukar våra besökare inse att de faktiskt mår riktigt bra av att vara i den här miljön.

I brist på affär, bensinmack och skola framstår vandrarhemmet som den naturliga samlingsplatsen i byn. Den beskrivningen protesterar dock Ardis emot:

– Det är naturligtvis svårt att prata om ett centrum i byar som denna där många typer av servicefunktioner har försvunnit, men för mig är det bygdegården som är Björkvattnets hjärta, säger hon.

Efter 30 år av aktivitetskvällar i hembygdsgårdens lokaler, där bland annat brödbakning, jaktkvällar och kruskalas anordnats, har de senaste åren inneburit en nedgång i verksamheten. Ardis har dock gott hopp om att gården återigen ska kunna utgöra en samlande faktor i området.

– De tre senaste åren har några tjejer drivit kafé och haft loppisar på hembygdsgården, förhoppningsvis innebär det att aktivitetskvällarna där kan fortsätta även i framtiden.

## MELLIS HÄR !! ##

Med tanke på Björkvattnets läge, endast några kilometer från den norska gränsen, är kopplingen mellan byn och vårt västra grannland stark.

Ardis Lindman är född i Norge och arbetar som rektor i Nordli. En av hennes döttrar har också valt att pendla från byn över till den norska sidan och hennes son har bosatt sig i grannlandet.

– Det är inte bara i Sverige som det kan vara problematiskt att rekrytera folk i glesbygd, i Norge finns samma svårigheter. Men för oss som bor här utgör närheten till gränsen en fantastisk möjlighet. Vi kan bo här, men arbeta i Norge, säger hon.

– Och motsatt, många norska familjer åker till Gäddede till och med för att köpa en liter mjölk. Utbytet över gränsen är väldigt viktigt.

## Hur är relationen till Strömsund och Östersund då?

– Visst kan det finnas ett avstånd på det psykiska planet hos många av typen "ingen bryr sig om oss häruppe”, men jag vill hävda att Frostviken inte alls är styvmoderligt behandlat. Är vi tolv personer som bor i Björkvattnet så säger det sig självt att vi inte kan ha samma servicenivå som de i Strömsund, säger hon bestämt.

– Dessutom har vi själva valt att bo så här. Ska man bo i trakter som denna måste man vara väldigt självständig, skapa sig sina egna resurser och vara målmedveten.

Två personer som är i färd med att på allvar ta steget ut i glesbygden är Seija och Christer Klingberg.

Än så länge bor de kvar i Sollentuna utanför Stockholm, men när deras döttrar Angelica och Louise lämnat tonåren planerar de två att flytta till Björkvattnet på permanent basis.

Deras kärlekshistoria med byn vid Portfjällets fot började i samband med en jaktresa för snart tjugo år sedan.

– Efter det har vi fortsatt att komma hit regelbundet. 1994 köpte vi en stuga och några år efter det slog vi till på den här tomten, berättar Seija där hon står på altanen till den nybyggda fastigheten.

– Det finns en del stora hus här i området, men det är väldigt sällan som något blir till salu. Eftersom det dessutom ofta finns ett stort renoveringsbehov fick det bli ett nytt istället, fortsätter Christer.

Att hitta en sysselsättning när flytten väl blivit verklighet är inget som oroar paret.

– Jobb finns det alltid, vad det blir spelar ingen roll. Det viktigaste är att komma bort från stressen i Stockholm, det är ingen plats som man vill bli gammal på, menar Christer.

– Att bo så här är verkligen en dröm att få uppfylla.

Knappt hundra meter från familjen Klingbergs timmerhus har Lasse och Marianne Thagesson från Sundsvall sin stuga. De sköter Lindahls fjällgård som ligger några kilometer väster om Björkvattnet.

Vägen genom fjällgården var den enda i Sverige som hade högertrafik innan omläggningen 1967. Anledningen är att den går från Kvelia till Tunnsjö i Norge, men snuddar vid ett litet hörn av den svenska geografin. För att inte tvinga norrmännen att hålla till vänster hade sträckningen därför dispens under många år.

Fjällgården ägs i dag av Kommunal Västernorrland och fungerar som rekreationsanläggning för deras medlemmar, men är öppen även för allmänheten när utrymme finns.

Totalt har man mellan 1 500 och 2 000 gästnätter per år fördelat på knappt 30 bäddar.

– Fjällgården håller öppet året runt, men det är om vårvintern, sommaren och hösten som det är flest gäster. För många är det fiske, pimpling och skoterkörning som lockar, förklarar Lasse över några koppar kaffe i sommarvärmen.

Paret Thagesson är pensionärer och spenderar numera stora delar av året i stugan i Björkvattnet. Utöver naturen så är det ytterligare en viktig sak som tilltalar dem med byn.

– Människorna. Det är helt otroligt hur folk ställer upp för varandra i den här byn, behövs det finns det alltid någon som är beredd att hjälpa till, utbrister Marianne.

## Hur skulle ni beskriva Björkvattnets själ?

– För mig är det gemenskapen, samarbetsviljan och alla underbara människor som bor här, säger Marianne.

– Tänk dig först Åre och Vemdalen, tänk sedan att du vänder på handflatan. Då får du det här, sammanfattar Lasse med ett leende.

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons