Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Resan som förändrade Myriams liv

/
  • Myriam Lundberg har redan börjat planera nästa resa till Västpapua. Mannen på fotot är hennes vägvisare Keli.Hon räddade livet på honom när han drabbades av kallbrand i ena foten.”Kallbranden började i en fotspricka. Jag gav honom antibiotika. Sedan tvättade vi hans fot med jod och sänkte ner den i salt. Han klarade sig och behövde inte amputera något”, säger Myriam Lundberg.
  • Myriam Lundberg fotograferade den här kvinnan vid en stor bymarknad. Tre av fingrarna är stympade – en vanlig tradition. ”När Lani drabbas av sorg så stympar de kvinnors och flickors fingrar. Det kan handla om att det är någon bymedlem som har dött”, säger Myriam Lundberg.
  • Vid det första besöket i Västpapua reste Myriam Lundberg med en grupp turister till Danifolket. Kvinnorna i byn klär sig i traditionella kjolar gjorda av naturmaterial.
  • Myriam Lundberg har redan börjat planera nästa resa till Västpapua. Mannen på fotot är hennes vägvisare Keli.Hon räddade livet på honom när han drabbades av kallbrand i ena foten.”Kallbranden började i en fotspricka. Jag gav honom antibiotika. Sedan tvättade vi hans fot med jod och sänkte ner den i salt. Han klarade sig och behövde inte amputera något”, säger Myriam Lundberg.
  • Barnadödligheten är hög för Lanifolket. Det är en stor anledning till att medelåldern bara är 23 år.Barnen som överlever växer upp snabbt.”Det här är Mirion. En pojke som är 3–4 år. Han har tagit efter de vuxna och målat sig med smuts i ansiktet”, säger Myriam Lundberg.
  • Runt Lanistammens by står smala och höga vakttorn strategiskt utplacerade. De är gjorda av ihoptvinnade ungträd och lianer och kan vara upp till tio meter höga. Under dagtid är de alltid bemannade.”Det är vakttorn som Lani har för att spana efter faror. Det kan handla om hot från andra byar till exempel”, säger Myriam Lundberg som vid två tillfällen var med om en konflikt mellan Lani och en grannby.”Män och pojkar från Lani och den andra stammen möttes i strid på ett fält. Jag stod tillsammans med byns kvinnor och barn på en höjd och tittade på. Det var ett väldigt liv. En av gångerna slutade det med att en av männen från byn dödades”, säger Myriam Lundberg.Foto: Myriam Lundberg

Myriam Lundberg från Nälden besökte Västpapua och bodde under 2009 fyra månader hos urfolksstammen Lani. Nu visar hon sina bilder för LT:s läsare.

Annons

Till vardags är Myriam Lundberg lärare på Palmcrantzskolans musiklinje. Men för snart tre år sedan åkte hon på en resa som förändrade hennes liv för alltid.

I fyra månader levde hon med det primitiva Lani-folket i deras lilla by i Västpapua – den indonesiska och västra delen av ön Nya Guinea. Ett område med omfattande regnskog och urbefolkning som fortfarande lever på stenåldersvis. Men som enligt Myriam Lundberg befinner sig i konflikt med det indonesiska centralstyret.

– Det började med att jag åkte till Västpapua 2008. Då var jag där en kortare period och besökte en stam med ursprungsbefolkning. Men det var en stam som samarbetar med den indonesiska regimen och det arrangeras turistresor till den byn. Då kände jag att jag ville återvända och träffa urbefolkning som aldrig träffat några vita människor, säger hon.

När hon återvände 2009 till området slog hon följe med en vägvisare och gick rakt in i den okända regnskogen. Myriam Lundberg berättar att det var en riskfylld vandring.

– Det var en sträcka på 15 mil som tog fyra dagar att vandra. Egentligen behöver man tillstånd från den indonesiska regimen. Men jag fick inget och åkte dit ändå, säger hon.

Utan vare sig livvakter eller beväpning tog sig Myriam Lundberg till slut fram till Lanifolkets by mitt i en dalgång som ligger på 2 000 meters höjd över havet.

– De var skeptiska till mig till en början. Och de såg mig inte riktigt som en människa. För dem var jag en vit ande, säger hon.

Annons
Annons
Annons