Annons

Reine är världens bäste friåkare

/

När kompisen Henrik Windstedt tog hem titeln världsmästare i friåkning år 2008 sade Reine att ja, du gamle man, nu kan det bara bli sämre. Nu står han där själv. Bäst i världen. Det känns fantastiskt, men samtidigt lite tomt.

Egentligen har det inte riktigt sjunkit in än. Det är så stort att ha vunnit.

– Klart jag är glad, säger Reine. Men det är ju bara så svårt att greppa!

Reine Barkered, 29, växte upp i Duved som näst yngst i en syskonskara på fyra. Han har två äldre bröder och en yngre syster. Mamma Agneta jobbar på Ica i Åre och pappa Martin sköter familjeföretaget och gården.

Även om familjen inte var en sådan där typisk skidåkarfamilj i den bemärkelsen att föräldrarna tävlade så var det en självklarhet att han och syskonen skulle utvecklas på skidor. Det var ju i eftersvallningarna av Stenmark och speciellt pappa ville gärna ha en ny Stenis i familjen. Så han såg till att möjligheterna fanns där.

Reine var medlem i Duveds IF men eftersom han var ensam i sin åldersgrupp tränade han med Åre slalomklubb. Den alpina satsningen fortsatte tills det var dags för gymnasiet. Det naturliga valet var skidgymnasium.

– Jag sökte bara till Åre men det var riksintag och jag kom inte in. Fast vid det laget var jag så less på skidåkning...

Så Reine gick gymnasiet i Östersund och skaffade sig en hittills oanvänd elektrikerutbildning. Han var 16 år och lusten att åka skidor var borta. Så han slutade.

– Det var så mycket tonvikt på utrustning, hur skidorna skulle slipas, det var inte kul.

Vändpunkten kom när han senare gick skidlärarutbildningen hos Ola Rockberg på Åre Campus. Där fick han lära sig att se närmare på sin egen skidåkning för att kunna lära ut till andra.

Han var mer och mer ute i offpisten och åkte på kul, skidglädjen kom tillbaka.

Första friåkningstävlingen var i Funäsdalen 2004. Det slutade med en krasch som enligt honom själv "skrämde livet ur halva publiken".

– Det var stenhårt och livsfarligt, minns han.

Men vad sade mamma och pappa?

– Mamma sade väl inte så mycket. Det är pappa som är mest nervös, det är i alla fall vad jag tror, säger Reine.

Kraschen ledde till en positiv sak: han blev upptäckt av en fotograf och fick sitt första fotouppdrag, ett absolut måste om man ska lyckas inom friåkningsgenren. De är också "lätta" om man får tro Reine.

Sedan följde sporadiska tävlingar fram till 2006 då han för första gången tävlade i alperna. Där var det andra snöförhållanden, puder istället för "möjligtvis is". Reine avancerade snabbt.

År 2008 gjorde han en jättesatsning. Då drog också Freeride World Tour igång och gav friåkare på skidor och snowboard ett eget världsmästerskap. Vann det första året gjorde Henrik Windstedt från Åre. Det var då Reine skämtade med honom om det där om att nu var ju toppen nådd. Det kunde ju bara bli sämre.

Henke var inte enda kompisen hemifrån; de är som tre musketörer där i touren, alla från varsin by: Reine från Duved, Henrik från Åre och Erik Sunnerheim från Järpen. Med ett sådant upplägg var det oundvikligt att det skulle uppstå ett "slaget mellan byarna" där ställningen noteras via ett internt poängsystem.

Här i Åre finns det ju inga berg som i alperna, här finns inte samma träningsmöjligheter, hur kan ni vara så bra?

Reine har inget riktigt bra svar på det, utom massor med träning, livslång erfarenhet av skidåkning och stark motivation.

Så berätta om din seger:

– Jag blev väldigt överraskad, tävlingen innan kom jag på pallen och låg trea. Det blev väldigt spännande!

Det öppnade för totalseger, men för att Reine skulle vinna måste mycket falla på plats, exempelvis fick inte värsta konkurrenten komma bättre än sexa. Reine startade som tredje åkare så väntan innan alla 14 åkare hade kommit ner blev nästan outhärdlig.

Men dagen var hans och han vann både deltävlingen och totalsegern i touren.

Där är Verbiertävlingen den mest prestigefyllda och den tuffaste. Att vinna den slår högre än något annat.

På vissa tävlingar får åkarna "gå in på berget", alltså inspektera och välja på nära håll vilken linje som är lämplig. Så var det förr i Verbier, men det är nu ändrat till den tuffare varianten: "bara titta men inte röra" nerifrån målet.

– Det finns en fördel med det, man får åka på ett orört berg.

När man står där uppe i starten ser man bara tom luft framför sig.

– Det är ingen rolig känsla att stå där. Men så fort man lämnar startfållan känns det bra, det är alltid samma sak.

På många andra ställen skjutsas åkarna upp med helikopter, allt annat skulle ta för lång tid. Men i Verbier går åkarna upp.

Går? Med skidorna på axeln?

– Ja, det är bra träning. Synd bara att det är på tävlingsdagen.

Är du nervös?

– Ja. Men jag var lika nervös på längdtävlingarna i kommuncupen när jag var liten. Fast rädd, nej, rädd är man när man sitter i baksätet på en bil men en förare man inte litar på.

Det handlar alltså om kontroll, att kontrollera farten och välja rätt linje. Reine ser sig själv som en ganska försiktig åkare som sällan hoppar över så kallade "exponerade" ytor. Sådant gav höga poäng förr, men nu blir man snarare straffad om man gör våghalsiga val och misslyckas.

– Värsta skadorna jag har haft var när jag körde alpint. Och wakeboard, där slår man sig som sjutton.

Säger Reine som nyligen fått upp smaken för surfing. Nära till hands när flickvännen kommer från Kalifornien. Hon heter Jaclyn Paaso och har samma jobb som han; de har träffats på touren. Hon bor i Lake Tahoe men att han ska flytta dit är inte särskilt troligt, inte permanent i alla fall.

Reine är övertygad om att han kommer att stanna i Åredalen, nära familjen, hela sitt liv.

– Jag vill ju vara här. Jag var en av de få i klassen som hade den passionen, de flesta ville flytta långt bort, säger han.

Så du är inte på väg till Monaco då?

– Nej, utbrister han, Sive skulle aldrig förlåta mig!

Sive är hans nära vän och granne, Andreas Sihvonen, engagerad socialdemokrat i Årepolitiken. Han skrattar när han får höra vad Reine har sagt. Det är nog snarare kärleken som bestämmer var Reine flyttar, tror Andreas.

Och Reine behöver inte oroa sig. Så här säger Andreas:

– Du ska veta att Reine är världens snällaste och ödmjukaste kille, helt ärligt. Det går inte att inte tycka om honom.

  • Freeride World Tour 2012

    Discipliner: skidåkning herrar och damer, snowboard herrar och damer

    Sex deltävlingar (fem i damklassen): Revelstoke i Canada, Chamonix-Mont Blanc I Frankrike, Courmayeur-Mont Blanc I Italien, Röldal I Norge, Fieberbrunn I Österrike och Verbier I Schweiz

    I herrklassen gick 14 skidåkare till final varav tre svenskar: Reine Barkered och Henrik Windstedt från Åre och Erik Sunnerheim från Järpen. Reine vann både i Verbier och hela touren

    I damklassen för skidåkare tävlade Christine Hargin, som enda svenska. Hon vann både Verbiertävlingen och hela touren

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons