Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Om en fruktansvärd jul

+
Läs senare
/
  • Julen känns så ofta som att den är för andra, har ni tänkt på det?

Det börjar som sagt närma sig jul och förmodligen väcker det en del känslor inom oss. För somliga härliga och för andra väcker det ångest och skräck. Jag tillhör den skaran som aldrig riktigt lärt mig att fira jul. Min högsta önskan är att få resa bort till ett land där man inte firar jul. Jag tänker det varje år men av någon anledning så gör jag det inte. Inte helt enkelt när man har delad vårdnad och just runt jul så lyder inte varannan vecka-tempot.

Jag minns en jävla jul för cirka tio år sedan. Min dotter var tre år och jag levde själv. Mina systrar var och hälsade på vår pappa och min dotter och jag skulle gå dit och äta julmiddag.

Till historien hör att vår far hade en extremt labil och ansträngd relation till julen som i sin tur hör till hans barndoms trauma. Hur som helst vi kom dit med en kasse med paket och min ena syster varnade mig i hallen att det var som att befinna sig i ett missilområde. Han hade ansträngt sig med dukningen och lagat något veganskt julbord eftersom att en av systrarna var vegan. Det var ju fint, om det hade fått stanna så.

Väl vid matbordet så inleddes middagen med att någon spillde julmust över hela bordet, irritationen från min far spred en skräck i oss andra och vi förstod att det här kan sluta hur som helst. Jag undrade helt vänligt varför han hade dukat med höga kristallglas till en treåring? I samma sekund tappade treåringen kristallglaset och konstigt nog var det droppen. Han blev arg över händelsen och kriget var igång. Min ena syster gick från bordet. Pappa surade ihop i köket och vi andra satt chockade och ilskan växte i mig. På något sätt blev jag varse vad julen har inneburit för mig under min barndom. Min fars spända och traumatiska inställning har tyvärr lagt så mycket sordin över denna högtid.

En sorts strävan efter en jul som han aldrig gillat eller fixat att hantera. Jag minns att jag bestämde mig där och då att det var sista gången som jag inte firade min egen jul.

Denna kväll slutade tragiskt, vi gick hem utan att varken ha ätit upp eller slutit fred. Men känslan när min dotter och jag gick hem genom parken var fantastiskt skön. Jag hade en plan.

Sedan den julen har jag haft högst varierande jular. Jag har firat med vänner, med en god bok ensam, men oftast har det blivit med nära vänner. Jag bestämmer själv nu och det är något väldigt befriande över det. Att få bestämma sin egen jul. Eftersom jag inte har någon släkt eller levande föräldrar och systrar som har egen familj så är jag fri från påtvingade traditioner.

Julen känns så ofta som att den är för andra, har ni tänkt på det?

För barnens skull eller föräldrarnas skull eller för den ensamma systern eller mostern. Det känns som att det finns så mycket laddningar och onaturlig uppsluppenhet. Inte är det konstigt att Lars Norén gör sig påmind hemma hos några av oss. Den perfekta bilden överrensstämmer inte med verkligheten och då kommer besvikelser och misströstan.

Också dessa konstiga presenter som är köpta bara för att. Jag jobbar extra i en butik så jag vet vad ni köper därute, det är oftast högst onödiga saker. Vad ska ni ha den till? Fråga er det innan ni köper en enda julklapp i år, kommer hen att bli lycklig av denna? Troligtvis kommer det att bli ganska svårt att köpa någonting för er. Mitt tips är köp något som går att äta eller dricka, det blir alltid bra. Vi håller ju för f-n på att drunkna i pryldjungeln.

Annons
Annons
Annons