Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Filip Örnerkrans hantverk bygger på månghundraåriga tekniker

+
Läs senare
/
  • Det är 20 år sedan Filip Örnerkrans gjorde sin första gevärskolv och han tycker fortfarande det är lika roligt. Kärleken till skapandet och hantverket är vad som driver honom.
  • Filips arbeten är genomtänkta ner till minsta detalj.  Så tar det också 1,5 till 2,5 år att tillverka en custom-gjord bössa.
  • Säkerhetsreglerna kring svensk vapenhantering är rigorösa och vapenkasunen där vapnen förvaras mer oigenomtränglig än ett bankvalv.  Nu ska den här kasunen rivas ut och flyttas till Brattland.
  • Gevärskolven med handgjord rundskuren nätskärning på kolvhalsen är ett konstverk i sig.
  • Modellen till den björnskulptur med guldögon som pryder lådan på Filip Örnerkrans mest kända custom-tillverkade bössa.
  • Många skulle säga att Filip Örnerkrans absoluta mästerverk är geväret med björnskulpturen på lådan. Här visar han modellen till björnskulpturen.
  • Filip arbetar med sotlampa för att se var han ska skava i ett pågående hakmontage. Det är ett tidsödande arbete.
  • Filip jobbar med ett hakmontage i sin verkstad. De flesta jobb han får är reparationer eller renoveringar av jaktvapen. Beställningar av helt nya custom-gjorda vapen är inte så vanliga, men så kan de också kosta lika mycket som en personbil.
  • Filips arbetsbord är ett gytter av prylar. Här gör han ett hakmontage och skaver en del med hjälp av sotlampa, ett mycket tidsödande arbete.
  • Filip Örnerkrans har ett par antika handeldvapen på väggen. Men själv har han hållit sig ifrån handeldvapen, trots att han skulle kunna bygga dem. ”Det är lätt att bli för bred i sitt hantverk så man måste våga nischa sig för att bli duktig.”
  • Vapenkasunen där Filip Örnerkrans förvarar de vapen han jobbar med väger 11 ton och har en dörr som ett bankvalv. Nu ska den rivas ut och transporteras till Brattland, där Filip och Stefan öppnar upp i nya lokaler i november.
  • Filip Örnerkrans visar upp ett jaktvapen som han har helrenoverat åt förre Fävikenägaren Bengt Mona, en dubbelpipig Husqvarna.

Är du ute efter ett jaktvapen som är bara ditt eget? Har du tre-fyra hundratusen kronor undanlagda och tålamod att vänta två och ett halvt år? Då ska du gå och beställa din bössa hos Filip Örnerkrans.

Väntan blir lång men du kommer inte att bli besviken. Föremålet du får i din hand är unikt.

Tid. Det är ett ord som Filip Örnerkrans använder ofta. Att saker måste få ta tid, ibland väldigt lång tid.

Nu tycker inte alla att de har så gott om tid. Filips kunder är därför ofta de som har ett genuint intresse för både jakt och hantverk. Då får det ta tid.

–Leveranstiden, mellan ett och ett halvt och två och ett halvt år, kan annars verka avskräckande. De vill ju helst ha vapnet i morgon när de bestämt sig, säger Filip.

•Så vad köper en person som inte har tid att vänta?

– En fabriks-custom, säger Filip och sättet han säger det på avslöjar vad han tycker: många köper olika maskintillverkade delar och sätta ihop dem och kallar det custom. Det är det också men det kan aldrig bli samma sak som ett genuint hantverk där varje liten del gjorts för hand, mödosamt och utan genvägar. Att skava, sota, hugga i stål, det görs inte på en kafferast.

– Jag jobbar med tekniker som är flera hundra år gamla och det är en viktig del att hålla kvar det. Man kan tycka att det är orimligt att fila ut något i metall, men det måste man, säger Filip medan han noggrant granskar den sotade delen i hakmontaget han håller på med.

När det jobbet är klart ska siktet sitta så perfekt på bössan att det går ta av och på utan att det behöver ställas in igen.

Att tillverka helt nya bössor tillhör de ovanliga jobben.

– Vi har som mål att tillhandahålla produkter som passar alla plånböcker så det blir mycket renoveringar, ombyggnationer och reparationer på jägarnas befintliga bössor.

På gamla vapen ser Filip många konstigheter.

– Du anar inte hur många vapen vi får in som är fullständigt felgjorda, där det skulle ha kunnat hända olyckor. Kvalitetsmässigt är det tyvärr tuffare krav på elektriker än bössmakare.

Ironiskt nog hade Filip själv lite svårt att hitta tid för intervjun med LT. Han är mitt inne i en övergångsperiod där han utvidgat sitt företag och tagit in en partner. Samtidigt byter företaget namn från Örnerkrans Bössmakeri till Åre bössmakeri AB och flyttar från Fäviken till Brattland.

– Det ska inte vara så inriktat på min person längre, säger Filip, som har letat efter en partner i fyra år. Till slut fann han vad han sökte i Stefan Zelei.

Stefan tog sin familj och flyttade upp från Vingåker, just för att ingå i Åre Bössmakeri, så företaget har till och med bidragit till kommunens positiva befolkningssiffror.

I november öppnar de upp i nya lokalerna i Brattland. Så enda chansen att träffas är nu, innan det blir stökigt. För om ett dygn ska Filip börja riva ut Bengt Monas 11 ton tunga vapenkasun, som ska med till Brattland.

I 11 år har Filip haft sitt bössmakeri i Fäviken. Det var ingen slump att han hamnade där. Säkert var det också skrivet i stjärnorna att han skulle träffa egendomens förre ägare Bengt Mona. 1994 korsades deras vägar.

– Ibland ska man ha tur, säger Filip.

Frågan är om inte turen var lika mycket Monas. Unga bössmakare med visioner växer inte på träd och Mona gick stolt omkring och sade att nu hade han fått en försvarsminister på Fäviken.

Filip, å sin sida, fick tillgång till Monas väldiga kontaktnät. När han var klar med skolan flyttade han upp, gick in på arbetsförmedlingen, startade företaget och gjorde upp en verksamhetsplan.

Det finns färre än tio bössmakare i Sverige och det är kanske inte så konstigt. Vägen dit är lång, förutom talang krävs stor målmedvetenhet.

Men det är Filips filosofi i livet:

– Sätter man upp ett mål så hamnar man där till slut, även om det tar tid.

Redan som 12-åring var Filip vansinnigt jaktintresserad. Under uppväxten utanför Varberg träffade han en lokal kolvmakare och började hänga i dennes verkstad. Han ville gå en bössmakeriutbildning, men det fanns ingen i Sverige.

De som fanns var i Österrike eller i USA och de var alldeles för dyra.

Så Filip fick tråckla ihop sin egen utbildning: jakt- och viltvård på ett ställe, trähantverk på ett annat. Till sist fann han en ett-årig bössmakeriutbildning i Gyttorp. Den hade vissa brister och Filip lyckades stanna i ytterligare två år innan det var dags att prova vingarna. Det kostade nära en halv miljon per år och inga studielån utgick, så han fick ta till all sin uppfinningsrikedom och gjorde bland annat projektbyggen åt skolan för att klara sig.

Men är man målmedveten nog så går det, resonerar Filip:

– Det handlar ju inte om att bosätta sig på mars. För mig har det alltid varit kärleken till hantverket och skapandet. Det roliga är när man skapar. Jag kan gå och titta på en träbit i 3-4 månader.

Annons
Annons
Annons