Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

En skogens man och ordets riddare

+
Läs senare
/
  • Erland Lundgren har författat tusentals artiklar och insändare. Medias kvalitet går rakt nedåt anser han:
  • En skogens man, vars senaste landskapsvårdsprojekt är att göra en stig runt Backesjön, med städning, röjning och stamkvistning.
  • Erland Lundgren ger ett lågmält och ödmjukt intryck, men han kan ryta till:
  • Han har författat tusentals artiklar och insändare. Medias kvalitet går rakt nedåt anser han:
  • Träspiken och träbulten är Erland Lundgrens egna uppfinningar.
  • Inom sitt eget företag
  • Postningsklaven var den första uppfinningen, och blev mycket användbar i undervisningen (
  • Sådana här vackra skyltar kan man hitta i motionsspåren på Lidingö:– Enda nackdelen är att de är stöldbegärliga, säger tillverkaren Erland Lundgren.
  • Fritidsnöjet i Tanzania var jakt och bytet utgjordes av gasell, gnu eller antilop. Köttet blev ett välkommet mattillskott för Erland och arbetarna på sågen.
  • Varningstecken i naturen, exempelvis den abnorma barrfällningen, visar att det börjar gå utför.
  • Varningstecken i naturen, exempelvis den abnorma barrfällningen, visar att det börjar gå utför.

Möt Erland Lundgren, en ordets riddare som kämpar för människans och naturens överlevnad:

– Vi lever för dagen, utan tanke på att vi håller på att ta död på oss.

Erland Lundgren varnar för orostecken i skog och natur. Han borde veta. Utbildad skogsmästare med stor erfarenhet av skogsnäring, ända från barndomen i Burträsk:

– Vid tre års ålder gav far mig en lövkrok så jag fick hjälpa till att ta bort lövsly ur dikena.

Efter gedigen utbildning, och praktisk erfarenhet, har han undervisat vid skogsbruksskolor i Sverige, som adjunkt och föreläsare, vikarierat som rektor, och byggt upp flera verksamheter utomlands:

– Hela mitt liv har jag undervisat, och det är det roligaste jag gjort. Min uppgift har varit att förmedla kunskaper och att ingjuta självförtroende - ni kan!

Småskalig träförädling är hans stora intresse. När den första ettåriga sågverkstekniska utbildningen startade 1969 fanns Erland förstås med bland de 16 pionjäreleverna:

– Utbildning av skogstjänstemän hade funnits i 150 år, men för sågverksnäringen fanns nästan inget. De som förädlade sågtimret var till största delen självlärda.

Första tjänsten blev att tekniskt sanera ett sågverk i Dalsland. När erbjudandet kom, om att bygga upp ett helt nytt sågverk i Backe, flyttade han bopålarna dit. Han anställde och utbildade folk. Efter sex månaders drift gick sågen med vinst.

Hans gärning sträckte sig sedan ut över världen, där han hjälpt fattiga länder till självhjälp:

– Alla människor borde bo en tid i ett uland. Då får man helt andra värderingar.

I Bangladesh rustade han upp ett nedkört sågverk från 1950-talet, ett biståndsprojekt som övergetts när landet drabbats av inbördeskrig:

– Första månaden gick åt för att städa bort 600 kubikmeter bakar och skräp.

Efter ett år gick sågen med god vinst, och Erland hyllades av befolkningen. Vid avskedet deltog 200 personer och han fick ett leopardskinn och ett 5,5 meter långt boaormskinn.

I Tanzanias glesbygd, på Kilimanjaros sluttning, utredde han tillgång och sågning av det sällsynta Blackwoodträdet, världens tyngsta träslag. De planterade skogarna var sedan länge gallringsmogna. Han färdades runt stora delar av landet, långt från hotell:

– Jag bodde i en hydda, med golvet högt över marken för att undgå ödlor och ormar.

Erland såg att arbetarna var hungriga. De kunde inte mätta familjen med den statliga minimilönen. Han trotsade skogsföretaget och införde svenska ackordsystem, så att arbetarna tjänade dubbelt så mycket, och införde fri lunch. Med cirkelsåg och traktor fick han igång fem sågverk i Tanzania. Alla var självgående och lönsamma efter cirka 18 månader.

Efter liknande jobb i Chile, stannade han kvar i Sverige, och lät innovationerna få ta plats, för under åren har han gjort många sådana:

– Den första var postningsklaven som sätts på stockens toppända för att avläsa vilket centrumutbyte som går att ta ut.

En annan uppfinning är träspiken, som egentligen började med skyltar till älgpassen:

– Skyltar i plåt växte in i veden, plastskyltar vittrade sönder. Då gjorde jag skyltar i kärnfura, som nu hållit i 26 år. För att fästa en skylt på levande träd, ska man givetvis ha träspik, tänkte jag.

Spiken är en träkomposit, där man fört in metylplast och mineralolja. Den ruttnar inte, och den går att spika direkt i trädet. Erland har också gjort tränubb för att fästa leverantörsbrickan på timret, och därmed undvika att stocken vrakas på grund av metallen i häftklammer.

Han har gjort soptunnor, papperspellar, postlådor och sandbehållare för vägar och parker, i byggsats eftersom dessa ofta blir påkörda, så man bara behöver byta ut den skadade delen. Skyltar för motionsspår och vandringsleder och en ny typ av fågelholk:

– De flesta holkar är för tunna, de är rena dödsfällan för fågelungarna en solig dag.

Och så skriver han. Under alla år har orden varit Erlands Lundgrens verktyg. Han har belönats med anslag och stipendier för sitt kompendium "Enmanssågare" och för sina artiklar i branschtidningarna.

– Det har blivit omkring 200 artiklar om skogsnäringen, och nu har det blivit cirka 1000 artiklar till, om samhällsfrågor, näringsliv och politik.

Ja, Erland är mycket aktiv på tidningarnas insändarsidor. Många av hans alster handlar om vårt sätt att missbruka naturen:

– Vi lever för dagen, säger han, utan tanke på att resurserna är ändliga och att den elektromagnetiska strålningen håller på att ta död på oss.

Strålning, från master, kraftledningar, mobiltelefoner, datorer, tv och allt annat, skadar våra hjärnor, det är Erland helt övertygad om:

– Titta bara på det alltmera onormala beteendet hos människor och djur, med aggressivitet och koncentrationssvårigheter. Titta på det konstiga klimatet och alla naturens varningstecken.

Som läsaren förstår så har endast en liten del av Erland Lundgrens liv och person skildrats i detta reportage. Femtiofem intyg och betyg talar sitt eget språk om en lång och varierad livsgärning:

– Ändå har jag inget betyg från när jag som 15-åring grävde stolphål till kraftledningsstolpar.

Annons
Annons
Annons