Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Dan före dan före dan och så vidare

+
Läs senare

Är det fler än jag som håller på att klia det lilla hår ni har kvar på skallen all världens väg? Varje år den här tiden är det likadant. Ska det vara en "Plastgroda som laddar upp sig på dagen och sprider ett mysigt sken hela natten"? Inte det. Nähä. Kanske "Den festligaste toaborsten någonsin" skulle passa bättre. Nej, just ja. Den har de ju redan. Nu vet jag. "Den ultimata borsten för rengöring av rotfrukter". Den måste ju helt enkelt vara någonting i hästväg. Jaså inte. Nu vet jag. En magnet som suger upp fettet ur julmaten. Jo det finns faktiskt sådana. Man kan stryka den över julbordet och göra sig kvitt sånt som man blir fläskig av. Undrar bara hur de goda ägghalvorna med majonnäs skulle se ut efter en sån behandling. Det är väl en rätt som i princip bara innehåller fett så det skulle nog bara ligga några halvgröna äggulor och dallra av skräck på sin assiett. Förmodligen skulle inte mycket av julmaten finnas kvar på bordet utan i stället hänga och dingla i magneten.

Alla förslag ni fick här ovanför blev jag varse när en tidning från ett postorderföretag dunsade in i brevlådan härom dagen. Stora delar av sortimentet är grejer som man inte trodde fanns och sånt som förmodligen bara en mycket begränsad del av befolkningen behöver.

I dessa yttersta tider – alltså de dagar som återstår innan tomten står och hoar vid dörren – kan jag ibland önska att jag vore 95, kunde sticka och hade skaffat några nystan garn. Tänk vad lugnt och skönt.

Barn, barnbarn och barnbarnsbarn förväntar sig inte att en närapå hundraårig gubbe har köpt blodigaste dataspelet eller nåt annat från något elektroniktempel. Visserligen förväntar de sig inte heller att en så gammal gubbe kan sticka. Men tänk vad härligt, man skulle kunna sitta och handarbeta åt hela släkten och inte ägna sig åt något annat än räta och aviga. Inte behöva jaga på stan eller tråla internet.

Nej, det blir sockor. Punkt slut

Supervarma tjocka yllesockor är kanske i dessa klimatförändrade tider inte nåt som är så uppskattat, men dagar då städningen ligger efter kan det vara lättsamt att bara dra på ett par, så känner man inte att man kliver på grus, hundben och legobitar.

Julklappar är numera inte stora, fina inslagna paket med blodröda snören. Saxar och tejprullar ligger oanvända. Det enda man numera får anstränga är tungan, som ska slicka igen kuverten med de prasslande sedlarna.

Inte särskilt kul att ge, men definitivt kul att få.

Ytterligare en titt i postordertidningen och jag hittar det jag verkligen skulle behöva.

En "blodtrycksmanchett som mäter noggrant och säkert".

Annons
Annons
Annons